Ombytta roller

Plötsligt hörde jag ett pipande ljud mitt i min underbara nattsömn. Någonstans i mitt minne visste jag att det var så det lät när man stängde av luftkonditioneringen, ibland blir här strömavbrott, sedan måste man sätta på den manuellt igen. Jag slog upp ögonen, min dröm av Anna och mig dansande på krogen försvann, jag kände mig yrvaken och stolt, som att jag skulle rädda oss från en morgon av värmevånda. Men det var inte strömmen som gått, det var en förfärad Niklas som hade varit vaken hela natten, på grund av den torra, kalla luften, värk i bihålorna och högljutt spring runt om i huset. Klockan var fem, jag hade redan sovit gott i över fyra timmar. Han berättade att han hade suttit inne på toaletten och läst två av timmarna, legat och vänt och vridit resten av tiden. Jag kände sympati för honom, samtidigt som min ångest började bubbla lite, jag visste att han med andra ord berättade att jag inte kunde ha på maskinen under nätterna… fan.

Vi somnade till slut i alla fall båda två, sov länge och beslutade att inte sätta någon vidare press på oss att göra något speciellt av dagen. Vi gick till affären för att köpa två kilo apelsiner och en liter sangria, sedan åt vi brunch framför andra Harry Potter filmen (vi ser igenom serien i väntan på finalfilmen, som vi ska se på bio när vi kommer hem).


Sedan badade vi i poolen. Det sprang en ödla vid poolkanten som fascinerade oss, vi simmade träningslängder och övade på att livrädda varandra, vilket typ kändes omöjligt, lealösa kroppar är omöjligt tunga även i vatten.

Sedan solade vi lite och återvände till det sköna rummet, drack av sangrian och gjorde egna, fantastiskt goda drinkar av egenhändigt färskpressad juice, billig sprit och likör. Vi spelade senare biljard och beslöt oss för att strunta i havsbad, laddar för beachen i morgon istället.

Det har varit en fin, avslappnad dag, hoppas nu att Niklas lyckas somna utan problem.

Snaskiga, snygga drinkar

Bokrecension nr. 3, Fånge i öknen, av Malika Oufkri & Michéle Fitoiussi

Boken beskriver Malika Oufkirs liv och öde. Som barn ”adopterades” hon av den åldrade Marockanske kungen, Mohammed den V. Mest för att vara en slags sällskapsdam/barn till hans egen dotter, alltså prinsessan. Hon saknar dock alltid sitt riktiga hem och familj, som hon i tonåren på egen begäran tillåts återvända till. Hennes pappa har blivit minister i flera frågor och försiktig kritiker till den nya kungen, Hassan II:s politik. Efter en misslyckad statskupp blir hans utpekad som den ansvarige och sedermera avrättad. Den återstående delen av familjen Oufkir fängslas, sex barn och tre vuxna kvinnor tvingas under femton år leva under de mest vidriga förhållanden. Till sist återsår bara två alternativ; bryta sig ut, eller sakta dö.

Berättelsen är mycket fascinerande, men sättet den är skriven på är en aning styltig och tråkig i mina ögon. Händelserna radas upp en efter en utan att riktigt nå en skönlitterär klang. Det är mer som en sentimental rapport, som givetvis är fruktansvärd, men som också lite väl ofta känns motsägelsefull. Eftersom den är skriven på det sätt den är hade jag gärna sett lite bilder från när de kom ut ur fångenskapen, kanske någon medicinsk rapport över deras hälsa. Nu är det en lidelsefull hjältehistoria understödd med vackra bilder på välmående människor i mittensidorna. Jag hade under läsandets gång svårt att inte känna mig en aning skeptisk. Men dessa människors öde är sannerligen fruktansvärt, tillslut blev det över 25 år av fängelse/husarrest och ständig övervakning, innan de äntligen lyckades lämna Marocko.