söndag 26 juni 2011

Ödlebesök


Åter på hotellet, efter en minst sagt svettig promenad i solen, upptäckte Niklas en liten besökare inne i duschen. En ödla måste ha klättrat genom avloppet, eller pressat sig in genom en spricka i fönstret, för där satt den nu, som förstelnad och försökte verka osynlig mot den gulnade emaljen. Men när Niklas tog kort på den fick den rymningslust och for runt som en tok längs kanten, dock lyckades den inte mer än bara dansa lite underhållande. De där varelserna kan klättra lodrätt upp för en vägg, sten eller ett träd, men en decimeter slät mänskokonst hade den inte en chans emot.
mmJag försökte få fatt i ödlan, men den tog genast grepp om min hud, klättrade i hundranitti och slängde sig planlöst från min armbåge rätt ut i luften. Den lilla kroppen slog emot toalettgolvet och jag lyfte kvickt upp den igen, nu i kupade händer. Senare släppte vi ut den på bakgården, jag hoppas den inte blev disorienterad..?

Bokrecension nr: 4, Tills din vrede upphör, av: Åsa Larsson

Ett förälskat ungt par är under en kristallklar, vacker vinterdag uppe i de norrländska fjällskogarna och dyker. De har sågat ut en vak i isen, därunder ligger ett gammalt kraschat krigsplan. Exalterade blir de när de så snabbt finner planet, men glädjen slår genast över till vild oro när sökrepet, som ska visa vägen upp till vaken igen dinglar ner i den enas händer. Den ena simmar vilse i planet, han tar sig aldrig ut igen. Flickan simmar upp och finner vaken, men den visar sig vara övertäckt med en tung dörr.
mmPolisinspektör Anna-Maria Mela och kammaråklagare Rebecka Martinsson är de två som tillsammans och på varsitt håll försöker reda ut vad som hänt med de försvunna ungdomarna, Simon och Wilma. De verkar ha drunknat och Wilmas kropp återfinns i älven, men varför överensstämmer inte vattenproverna i hennes lungor med vattnet i älven? Och hur kommer det sig att Wilma besöker Rebecka i en dröm om natten och säger att hon blev flyttad på…

Har någon sett filmen Solstorm? Detta är den fjärde i ordningen om samma personer. Det är en skön norrländsk stämning i språket, utan att slå över och bli lustigkurrigt som det så ofta kan bli. Jag gillade tempot, handlingen liksom lunkar framåt i maklig takt. Ibland lyckas Larsson få det att bli ganska obehagligt, men för min del inte direkt jättespännande. Vill man ha en sann deckare med utredning, ledtrådar och mördarjakt ska man se sig efter nått annat. Den betecknas som ”spänningsroman” och det kan jag gå med på.

Klockan är 21.12, vi har druckit goda drinkar igen och kollar på fjärde Harry Potter. Haha! Sedan ska vi ner till havet och bada i månljuset, det ni!
…eller det var i alla fall tanken. Istället satt vi i vårt rum och lyssnade på hur tre granntjejer ylade, hostade våldsamt och sprayade med sina hårspraysflaskor i typ en halvtimme. Till sist gick jag över och frågade hur de mådde. Dörren var öppen och alla tre stod uppflugna på varsin säng, två med sprayflaskor i ena handen. Det visade sig att de hade blivit livrädda för två stackars skalbaggar och en kackerlacka, som alla låg ihjälsprayade under ett varsitt lock på golvet. Jag agerade hjälte och slängde ut de små stackarna. Jag fick bita mig i tungan för att inte berätta om den jättekackerlackan, ungefär fem gånger storleken på den de hade där, som vi hade på vårt rum häromkvällen, den hade nog jagat dem ur rummet för gott.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar