Hur var det nu… ja, just ja, en kvinna hittas mördad i en trädgård efter en fin middag. Medverkade på denna gjorde (håll i er nu) antikhandlaren Johan Homan, som utan att han egentligen vill det själv blir någon slags detektiv. Och så fikar han sig fram, på ett jävligt tjatigt sätt, till vem som är mördaren.
Åh herre gud, det gjorde fysiskt ont att läsa den här boken. Jag såg framför mig, under den utdragna tortyren det innebar, hur nån medelålders gubbe satt och illa dolde sina egna åsikter i detta ursäkt till ”litteraturstycke” och dessutom passade han på att para ihop sin småfeta antikhandlare med en kvinna som beskrivs på detta sätt; ”För din information kan jag meddela att min tjej är en av cheferna för Säpo och har svart bälte i karate. Och hon ser ut som Julia Roberts.”
mmDet mest skrämmande av allt kom i slutsidorna då det visade sig att herr Mårtenson har givit ut en till två böcker, varje år sedan 1970, med titlar som; ”Mord ombord”, ”Döden gör en tavla” och ”Döden går på museum”.
Bokrecension 7, Drömfakulteten, av; Sara Stidsberg
En fantasi om Valerie Solanas, geniet som skrev SCUM manifest. Det är en stolt berättelse om en människas tragiska resa till fullständig insikt och sedermera förfall.
Jag har läst denna bok kanske sex-sju gånger och det är alltid lika fantastiskt, språket, greppen, historien, allt är ren magi. Denna bok fick hålla mig i handen under Mårtensontortyren.
Fredagen den 15:e juli:
En kvällspromenad får idag sammanfatta hur myspysigt livet är.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar