Bokrecension nr. 5, Chockdoktrinen

av: Naomi Klein
(en lång och viktig bok, med en lång recension som följd)

Klein börjar med att beskriva hur psykologer under femtitalet började använda sig av extrem chockterapi, uppblandad med kemisk och psykologisk behandling för att ”nollställa” patienter och därigenom göra dem till ”rena blad”, redo att fylla med ett ”hälsosamt” tankesätt/beteende.
mmHon beskriver därefter hur CIA låter sig inspireras utav detta i sin tortyrteknik och vi får också veta att de utbildar och influerar militärer i framför allt Sydamerika i dessa grepp, samt tar in mängder av Sydamerikanska ekonomistudenter till Amerikas ”fina” högerstyrda skolor. På 70talet stödjer sedan USA en militärjunta i Chile att störta Allende, som är en folkvald vänsterorienterad president i landet. Istället tar Pinochet makten, säljer ut stora delar av landets tillgångar, skapar arbetslöshet, fattigdom, torterar och mördar sitt folk, hela tiden med finansiellt stöd från makthavarna i Washington.
mm (Citat från Henry Kissingers, tidigare hemlighetsstämplade, promemoria till dåvarande president Nixon: ”En framgångsrik, demokratiskt vald marxistisk regering i Chile skulle säkerligen påverka – och även att ha ett värde som förebild för – andra delar av världen, särskilt Italien. Liknande fenomen på andra håll skulle i sin tur märkbart påverka världsbalansen och vår egen ställning i den.”)

Klein kallar det för Chicagoskolans ideologi – skapa en chock/katastrof och du är fri att göra om det ekonomiska systemet i landet så som du själv önskar. Eller det vill säga, som USA önskar.
mmSedan följer vi i boken hur land, efter land tvingas in i samma system. Först krossas landets ekonomi på ett eller annat sätt, typ genom krig/naturkatastrof och samtidigt slår man ut handlingskraften i dess folk, och till sist måste landet be om hjälp och då står Chicagoskolans ekonomer ihop med Internationella valutafonden redo att ”rycka in” och ”rädda upp” landet. Hur man då gör detta är stenhårt och klart; ”Vill du rädda ditt land? Sälj då ut det.”

Milton Friedman är mannen som skapade Chicagoskolans ideologi, han var också mannen som ”hjälpte” Pinochet att bygga om Chiles ekonomi på 70talet och han har varit ekonomiskrådgivare till massor av länder där välfärden sålts ut. Hans syn är nämligen att staten inte ska ha något att göra med ekonomin över huvudtaget. Total frihandel ska råda och han lät sig icke blidkas utav den massfattigdom och fruktansvärd fascism som alltid följde. Hans syn var att om man bara var brutal nog skulle alla så småningom få en del av den rikedomsskaka som skapas i en fri ekonomi.
mm(Citat, Friedman: ”Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma förändring. Vilka åtgärder som vidtas vid en sådan kris beror alltid på vilka idéer som är i omlopp. Detta är enligt mig vår viktigaste uppgift: att utveckla alternativ till den befintliga politiken, att hålla dem vid liv till den dag det politiskt omöjliga blir det politiskt oundvikliga.” ) En sådan gång var alltså under/efter militärjuntans kupp i Chile, senare i flertalet länder i Sydamerika, sedan efter Kommunismens och Sovjetunionens fall i Europa, sedan stora delar av Asien, osv. osv.
mmFör att få stöd från Internationella Valutafonden, tvingades länders regeringar att skriva på planer på att förbättra ekonomin, detta innehöll alltid att öppna för frihandel, att sälja ut välfärden och låta sitt lands tillgångar auktioneras ut till en bråkdel av dess verkliga värde till multinationella företag framför allt från USA. Subventionerade varor fick icke förekomma och fackliga organisationer kördes över.

Sedan får man se hur samma grepp används i Irak, där Amerikanarna så fort de fick makten såg till att lägga beslag på oljan. Och sedan får vi veta att massiva summor av de biståndspengar som samlades in till offren för Tsunamin istället gick till turismbranschens utökning, fattiga familjer vägrades hjälp och vräktes från sina boplatser. Mycket av biståndspengarna gjorde mer ont än gott.

Detta är en nära sexhundrasidor lång dokumentation över hur I-länderna våldför sig på tredje världens länder för att en liten procent av mänskligheten ska kunna bli snuskigt rika. Under läsningens gång mådde jag både illa och så torkade jag bort några tårar. Det är en vedervärdig upplysning man får, men boken är extremt välskriven och de 600 sidorna följs av ca.100 sidor fotnoter och en himla massa tack till ett stort antal personer som hjälpt Klein i sitt researcharbete.
mmDetta är utan tvekan det mest intressanta och därmed överraskande lättlästa bok som jag satt klorna i under denna semester. De avslutande 35sidorna handlar om hur Internationella Valutafonden förlorar makt och hur länders folk reser sig åter, så man lämnas med ett litet, litet hopp och en känsla av ”man kan, kanske göra något?”

Det finns så mycket mer jag vill skriva om denna bok, exempelvis om hur kriget i Irak har varit en enorm finansiell framgång för mängder av företag och för hela landet Israel som har kunnat ståta med sina kunskaper om ”islamistisk terrorism” och gjort sig världsledande i säkerhetsteknik. Plus att jag egentligen ville dra lite liknelser till Sverige, här där vi har en regering som vill nedrusta staten, underminera facket och privatisera allt vad man kan tänka sig. Men jag antar att jag inte har någon läsare kvar vid det här laget, så jag får helt enkelt ta med mig boken hem och tvinga andra att läsa den så att jag har någon att diskutera med så småningom. (Niklas tycker t.ex. ej att detta är semestermaterial.)