Bokrecension: Paganinikontraktet, Lars Kepler

Sidor: 561

En större fritidsbåt driver runt i Stockholms skärgård, i det innersta rummet finner man en drunknad kvinna. Ungefär samtidigt hittas en ”viktig” man hängande i en tvättlina i sin lägenhet. De två dödsfallen har inget med varandra att göra, det ena är ett självmord, det andra… en olycka? Tror man. Men så upptäcker man en utpressningsaffär och plötsligt är inget som det först verkat.

Paganinikontraktet är en skickligt skriven semesterdeckare. Första halvan har mig helt i sitt grepp och även om det såklart blir en hel del klichéer så bildas det ett nätt litet nät av scener som jag absolut vill se upplösningen på. Men så blir det bara för mycket. Det blir för ”spännande” för mycket action och alldeles för långt ifrån trovärdigt. Och för många gånger står det om Joona Linnas stålgrå ögon och om Saga Bauers älvlika utseende.

Det är tydligt att ”Kepler” sitter med ett väl utarbetat deckarrecept framför sig när han/de skriver och det blir tyvärr jävligt jönigt i slutändan.