100 dagar på Rhodos

Oftast gömmer vi oss för solen under parasollerna vid poolkanten. Men varsin pocketbok under näsan. Sen möts vi i lent vatten och tävlar mot varandra. Niklas vinner i undervattenlängderna och jag är oslagbar över ytan, rena fisken, medan han sjunker som en sten. På riktigt! Han kan inte flyta på rygg eller trampa vatten. Däremot kan han flyta på mig, för jag fungerar på motsatt sätt, som en kork.

   Jag undrar på vilket sätt våra kroppar skiljer sig så i sin sammansättning?

Idag är det ganska mulet. Temperaturen vet vi inget om, men jag gissar på kanske 24-25 grader. Det är skönt. Än blommar hela Grekland. Växter i mer eller mindre solblekta färger lyser upp som ljuva stjärnor på marken och bland dem svävar och spelar gräshopporna.

   I förrgår när vi var ute och sprang såg vi bergsgetter som klättrade upp längst ett stup, senare mötte en hel flock oss uppe vid toppen. Solen höll på att gå ner och spred ett rött sken över den ömsom steniga, ömsom porösa marken. Det doftade av vildoregano och saltvatten. Åt det ena hållet öppnade det blå havet sig mot den lika blå himlen och åt det andra ramade flera små berg med sina olivträd och kaktusväxter in den dal som staden Faliraki vilar i.