Bokrecension: En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie

Sidor: 682

Sextiotalet i Nigeria. Beatles blandas med high life-musiken på radion och England lossar skenbart sitt stryptag om den afrikanska kontinenten. Berättelsen kretsar kring några skickligt skildrade personer i den övre och undre medelklassen samt deras betjänter. När masslakten av Igboer sätter igång delas landet och Biafra föds. Hoppet är stort bland folket, i det fria Biafra kommer de alla att blomstra!

   Men utan varken mat, ammunition eller ens ett erkännande som nation går det inte att blomstra. Människor bryts ner av krig och massvält, ideal bränns upp eller bleknar i solen och inte ens de privilegierade har en chans mot fattigdomen och flugorna.

Det här är en sån där bok som man läser andra böcker för att få läsa. En skatt bland ordinär litteratur. Jag uppmanar er alla att klicka er in på adlibris och köpa hem den*, priset ligger på knappa femtiolappen och läsupplevelsen är värd det mångdubbla.

*Om ni klickar hem, lånar den på ett bibliotek, eller liknande, undvik baksidestexten. Den är missvisande och hotar att störa läsningen!

Bokrecension: Inferno, Dan Brown

Ljudbok

Robert Langdon är som vanligt omedveten om sin råa sexuella charm, som får varenda kvinna att hoppas på ett förhållande, eller som minst ett sexäventyr. I denna bok är han dessutom omedveten om vad som hänt honom de senaste dagarna. Han har en skottskada i huvudet och befinner sig på ett sjukhus i Italien, där han måste fly sjuksängen för att undkomma en lönnmördare som dyker upp bara minuter efter att han vaknat ur en kortare koma.
   Det visar sig att han förlorat minnet medan han försökt lösa ett mysterium baserat på Dantes Inferno och denna gång är det varenda människa i hela världen som är hotad!

Jag lyssnade på denna medan jag rände runt här i Greklandet på egen hand. Underhållningsvärdet är helt okej. Lite småsköna historielektioner blandas med ”nervkittlande spänning”. Däremot får man råångest över handlingen, för det kretsar kring den stundande överpopulationen av vår planet och mänsklighetens svårundvikliga undergång. Uschanemej!

Bokrecension: Garp och hans värld, John Irving

473 sidor

Jenny Fields vill ha barn. Hon vill dock inte dela sitt liv, eller sin kropp med någon man. Andra Världskriget rasar på andra sidan atlanten och sårade soldater skeppas över till sjukhuset där Jenny jobbar som sköterska. Bland de dödligt sårade finns en med förståndet hos ett spädbarn- och den ständiga erektionen hos en översexuell tonåring. Mannen kan bara säga ett enda ord, Garp, vilket blir namnet på det barn Jenny föder strax nio månader efter soldatens död.

   Garp växer upp med sin mycket speciella, jagstarka mamma och flyttar inte ifrån henne innan han bestämmer sig för att gifta sig med barndomskompisen Helen. Han vet tidigt att det är författare han vill bli och det är även i månt och mycket vad boken handlar om; författandet.

Det är en absurd men rätt så trovärdig berättelse, den känns både galen och klok. Berättelsen rasar fram över år och händelser i ena andetaget för att i nästa stanna upp och breda ut sig. Både jag och Niklas har läst den nu och vi båda ger den godkänt, även om man skulle velat ha den lite tightare.

Nu ska vi se filmen som jag också sett i barnaåren, men glömt det mesta av.

Bokrecension: Paganinikontraktet, Lars Kepler

Sidor: 561

En större fritidsbåt driver runt i Stockholms skärgård, i det innersta rummet finner man en drunknad kvinna. Ungefär samtidigt hittas en ”viktig” man hängande i en tvättlina i sin lägenhet. De två dödsfallen har inget med varandra att göra, det ena är ett självmord, det andra… en olycka? Tror man. Men så upptäcker man en utpressningsaffär och plötsligt är inget som det först verkat.

Paganinikontraktet är en skickligt skriven semesterdeckare. Första halvan har mig helt i sitt grepp och även om det såklart blir en hel del klichéer så bildas det ett nätt litet nät av scener som jag absolut vill se upplösningen på. Men så blir det bara för mycket. Det blir för ”spännande” för mycket action och alldeles för långt ifrån trovärdigt. Och för många gånger står det om Joona Linnas stålgrå ögon och om Saga Bauers älvlika utseende.

Det är tydligt att ”Kepler” sitter med ett väl utarbetat deckarrecept framför sig när han/de skriver och det blir tyvärr jävligt jönigt i slutändan.

Bokrecension: Flickan från ovan, Alice Sebold

Sidor: 305
 
The Lovely Bones, är den mycket vackrare originaltiteln.

Det är Susie som berättar. Susie Salmon som vid fjortonårs ålder våldtas, mördas och styckas bara några hundra meter ifrån sitt hem, en kylslagen vårvinterkväll i Pennsylvania. Kvar i livet blir hennes syster, bror, mamma, pappa, pojken som hade hennes kärlek, samt flickan som snuddades av hennes flyende själ då döden inträffade och så hennes mördare- en granne till den sörjande familjen.
   Lika lite som de på jorden kan släppa taget om Susie, kan hon släppa taget om dem. Och sorgen blir ibland till en förödande besatthet som bryter sönder samvaron och förstör relationerna till de ännu levande. Det är en ljuv berättelse om förlust, kärlek, saknad och avund. Särskild nerv är det i bokens första hälft, sen tappar den lite men håller ändå som fin läsning.

Jag hade tidigare sett Peter Jacksons filmatisering av denna bok, som tyvärr är rena smörjan i jämförelse. Berättargreppet med Susie som följer jordelivet från sin himmel är mycket lättare att acceptera och omfamna i text. Man känner med henne. Sorgen över att aldrig få växa sig äldre än 14, över att inte få gå i de efterlängtade gymnasiekorridorerna, eller bli omfamnad av den där killen hon var kär i. Hennes sorg över att hennes sista erfarenhet i livet blev hård, smärtsam och skräckinjagande. Och så hennes egoistiska begär och rädsla för att de på jorden ska glömma henne.

Läs den här boken, alla ni, stora som små.
Ps. Amy, du bad om tips. Tips!

Bokrecension: Strändernas musik, Pat Conroy

Sidor: 616

Bokens prolog försätter läsaren i Rom efter en snabb genomgång av berättaren ”Jacks” förflutna. Hans älskade hustru har tagit sitt liv, varefter hennes familj stämt honom i ett försökt att få vårdnaden om deras barn. Jack vinner rättsprocessen, men står därefter inte längre ut med sin hemstad, eller människorna i den. Han vill skona sin älskade dotter från den amerikanska söderns hård- och djävlighet. Särskilt vill han skona henne från sin och den avlidna hustruns familjemedlemmar och deras historia.

   Men berättelsen vill annorlunda och då Jacks mor blir dödligt sjuk i cancer finner han sig åter i hemlandet och runt om honom vill varenda en från hans förflutna förklara och rättfärdiga sig för honom. Man bjuds in i ett skickligt nät av minnen, nutid och berättelser från förr. Boken är många gånger oerhört gripande och intressant.

   Dessvärre är Conroy en romantiker, vilket är ett personlighetsdrag vi inte delar. Ibland blir språket tröttsamt högtravande och liknelser beblandas med metaforer och staplas på varann tills jag gäspar och vänder mig från texten. Dessutom beskrivs varenda jävla kvinna som underskön, vacker, sexig och mystisk, till och med den sjuåriga dottern. Flera av porträtten faller därför helt platta inför mig. Många av karaktärerna berättar sina egna historier för berättarjaget och de har mer eller mindre exakt samma språk och förkärlek till utbredningar, vilket gör att jag tappar fokus och börjar tänka mer på skrivandet av boken än att befinna mig i texten.

Boken är oftast bra och den får väl godkänt i berättande, läs den och lär känna det fattiga och sedan lite rikare södern, Andra Världskrigets fasor och framförallt föräldrars förödande inverkan på sina barns kommande vuxenliv.

Bokrecension: Förföljd av det förflutna, Nora Roberts

Sidor: 460

För att vara ärlig mot mitt semesterjag måste jag börja med att medge att läsningen av denna bok tog fart redan hemma hos Anna i Dalarna.

Boken är helt uppenbart en uppföljare av en spänningsroman Roberts måste ha skrivit tidigare. Om detta står det dock ingenting någonstans, men man refererar till ett förflutet som är bra mycket smaskigare än bokens faktiska handling.
   Fiona Bristow är en käck och trimmad hundtränare som för åtta år sedan föll offer för en fruktansvärd seriemördare- hon var den enda som klarade sig och dessutom anledningen till att mannen åkte fast! Nu lever hon ett lugnt liv på en liten ö utanför Seattle. Där leder hon dressyrkurser för hundar, umgås med sina vänner och möter den spännande träskulptören Simon. Ungefär hela boken handlar om att få hundar att lyda, hur fantastisk Fionas fysik är trotts att hon bara äter pizza och sockerflingor och så detta att hon har funnit den surmulna och ocharmigt beskyddande Simon. Ja och så är det nått litet sidospår om att den fängslade seriemördaren har tränat upp en lärjunge som är ute efter Fionas liv.
   Letar man efter spänning ska man se sig om efter en annan bok och är det en kärlekshistoria med lite stuns som lockar ska man nog också lyfta blicken. Jag läste mig igenom skiten för att jag in i (eller i alla fall nästan) det sista hoppades på en vändning som inte kom. De gånger en uppbyggnad mot spänning sker, löses den i nästa bladvändning. GÄSP.

Roberts har sålt över 400 miljoner böcker världen över… att det kan verka så lätt!