söndag 19 juni 2011

Faliraki

För kanske sju år sedan (shit, tiden går) var jag och en av mina finaste vänner, Amy, på Rhodos. Då bodde vi i en liten by som hette Afando. Vi kilade upp och ner till den lilla stenstranden, käkade kyckling och ris till middag varje kväll och doppade chokladkakor i nougatkräm under dagarna. En dag gick vi till en frisör i byn som blekte hennes svartbruna hår orange och bågade upp hennes lugg á la åttital. Hon skämdes hela vägen till hotellet och vi köpte genast en ny hårfärg att dölja det orangelysande med. Ett par gånger tog vi en billig buss till närmaste lite större ställe, Faliraki, där hängde vi vid hotellpoolar och käkade kinamat – det grekiska köket till ära. Så är alltså nu, år senare, jag och Niklas här. Efter att ha lekt runt i vattnet borta i Pefki en sista gång tog vi en evighetsbuss hit. Sedan gick vi runt i turiststaden som verkligen är full utav restauranger, kaféer, discoställen och barer med målet att hitta internet. Detta för att kunna söka fram en karta med beskrivning till hotellet. Där efter följde en nätt timma av svärande, stånkande och stönande innan vi slutligen hittade rätt. Hotell Anika erbjuder; dubbelsäng, eget kök, havsutsikt, pool, biljardbord och trevlig personal, stället är utifrån vår standard skitbra. Här har vi skaffat oss boende för 21 nätter. Jag sitter vid ett skrivbord i ena hörnet av rummet, balkongdörren står öppen och palmerna ruskar och viner i vinden utanför, Niklas ligger nyduschad på sängen. Rummet är som så ofta helt vitmålat, snart tänkte vi dra och käka något gott.

Den kapsejsade ekonomin, den stora krisen som Grekland befinner sig i märker man som turist inte direkt av. Visst ser man butiker som stängt igen och byggen som avbrutits, men sådan har alltid min bild av Grekland varit. Priserna är varken billiga, eller särskilt dyra och tiggare finns det fler av i till exempel Berlin. Men jag läste någonstans att Grekland redan för ett år sedan hade en stadsskuld på över 400 000 miljarder kronor, eller om det till och med var euros, så förmodligen är situationen en annan än den verkar. Jag hoppas att det är något bra att man väljer att turista här, ökad konsumtion är väl ofta den svajande ekonomins lösning?

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar