This is The End

Vi ville vara på den säkra sidan, när det gällde transfern till flygplatsen. Så vi gick till hotellvärdarna redan dagen innan och sa till om skjuts till flygplatsen på lördagen, klockan tio i tolv. Sedan gick vi och påminde fyrtio minuter innan och fick höra att det var inga problem!

mmMen ändå blev stående, när vi var där prick på klockslaget, ensamma i den tomma lobbyn i tjugo minuter! Inte en människa syntes till och parkeringen var också den helt öde. Vi kände svetten pärla sig i pannan och jagade runt efter någon ansvarig.

Tillslut kom plötsligt ägaren bekymmerslöst spatserande och Niklas gick och sa till; vänta fem minuter, fick han som svar. Efter dessa fem minuter gick jag fram och påpekade att vi fått vänta i en jävla tid nu. Då sa han att alla bilar OCH all personal var borta nu och att vi skulle vänta fem minuter till.
mmDet blev liksom för mycket, efter detta enorma fiasko till hotellvistelse och jag sa hårt till att nu fick han lösa detta för annars skulle vi missa flyget. Varpå han började skälla på oss och sa att han inte rådde för att inga bilar fanns inne, varpå jag nästan började skrika att vi hade ju blivit lovade att en bil skulle ta oss till flygplatsen 11:50! Och så skrek han att finns det ingen bil får man vänta, varpå jag vrålade att det här var hans ansvar och inte vårt och problemet måste lösas nu!
mmSen kom Niklas och vi alla tre vrålade lite till och hela tiden tickade minuterna iväg och gaten skulle stänga inom fyrtio minuter när plötsligt en liten grekgubbe som inte ens jobbade på hotellet kom fram och erbjöd sig skjutsa oss.

Sedan kom vi äntligen fram till flygplatsen, tackade vår räddare ungefär tio gånger och sprang upp till gaten. Shit vilken tur att man checkar in via internet när man flyger med Ryan Air... Sedan kändes det rätt lugnt att det blev fördröjningar innan vi fick lyfta och att vi hade en speedad unge i sätet bredvid, för vi var i alla fall på väg, hem till Sverige!

Och så träffade vi Johan och Elina i Stockholm. Lagade och käkade helt sjukt god mat, snackade om resan, ”terrordåd” och annat och hade en himla superbra kväll.
mmDagen därpå vaknade vi till nykokt gröt som Johan serverade oss till frukost. Niklas spenderade timmarna innan tåget skulle gå med att cykla runt och kolla på Stockholm och jag hann träffa min underbara vän Moa, tillsammans åt vi mackor i en park och tog igen lite missad tid.
mmFina människor och svensk sommar, mer än okej att återvända till!

Från luften är allt pjäser i ett monopolspel.

Niklas tjatade till sig att få fota Johan i full cykelmundering!