Väskorna är packade medan vi är- hör och häpna, spiknyktra! Ordvits, yeah.

Sextio dagar går mycket fortare i Grekland än i Sverige, eller nej, det är såklart sommardagar som går fort. Undra hur mycket kortare livet skulle kännas om man flyttade till sydligare breddgrader?

Hur som helst, de senaste dagarna här har varit alldeles för varma, jag snackar kokpunkten! Solen hettar upp allt, till och med i skuggan utstrålar bänkar och murar och liknande en sådan värme att man inte pallar vara i tingens närhet och den svarta asfalten bränner rakt igenom skorna, helt sant! Havet och poolen är fisljummen. Vi har flåsat och ojat oss, sökt oss till luftkonditionerade utrymmen och kalla duschar, mest av allt kanske har gömt på hotellrummet.

Igår tänkte vi dock att vi skulle göra en sista utflykt och for till Lindos. För att få ut så mycket upplevelse som möjligt tog vi en tidig buss, big fucking mistake! Lindos verkade mysigt, men när det är fyra tusen grader vill man liksom inte trängas med fyrtiotusen turister på trånga gator och i grunda havsvikar fulla av försäljare och uppradade solstolar. Vi tillbringade därför mest de ungerfärliga sex timmarna vi stod ut i brännhettan med att äta och dricka upp de sista resepengarna; cider, öl, glass, mackor, haloumisouvlaki, pasta, färskpressad juice, mera cider och öl, toppat med milkshakes, frappe, mera glass (Solero innehållande alkohol mojitosmak, underbar) och när vi kom hem avslutade vi det hela med två flaskor vin, chips, sallad och så två alkoläsk, några M&Ms, samt en isdrink på det.
   Tjaao, någonstans där kan man ana varför vi är nyktra denna sista kväll i Grekland. Vi har dock lösa planer på att dricka drinkar innan flyget i morgon, fast avfärden är 12:15, så jag är lite osäker på om jag verkligen tror detta kommer genomföras, men N är game!

Kom regn, kom kyla, kom molnberg på våra himlar, kom klar luft och friska vindar! Kom Sverige!

Vi har nu typ tio-elva dagar kvar i Grekland.

   Nyss var det vinter eller vår och vi längtade hit, pratade om att åka, kikade på biljetter och räknade ner dagarna. När vi kom hit blev tillvaron snabbt en vardag, handla mat och laga den, läsa, skriva, fota, dricka ihop, springa i den varma kvällsluften eller promenera tidigt, innan solen reste sig på himlen och svalde skuggorna på marken.

   Solen är vardag, den bränner mot nakna axlar, näsor och kinder. På mina fötter har skorna lämnat ljusa avtryck efter sig på huden.

I förrgår gick vi till Rhodos igen. Vi satte klockan på kvart i sex och pallrade oss iväg i gryningen. Längs vägen lyssnade vi på samma ljudbok i olika spelare och när vi kom fram köpte vi världens godaste frukost och diskuterade vad vi hört och medan vi satt och åt fick vi besök av en glosögd hund med härjade bröstvårtor. Den tiggde hejdlöst och jag sa att den nog har valpar nånstans och tamejfan om vi inte snubblade över ett helt gäng sötnosar i första butiken vi gick in i!

   Sedan vandrade vi runt lite till, köpte kläder, maskeradmasker och en himla massa olika drickor. Flera gånger myste vi in oss på kaféer och restauranger, åt och drack och gottade oss. Pengarna rann som sand mellan våra fingrar och när kvällen kom började vi gå hemåt igen. Vi skulle inte gå hela vägen hem, det är ändå en och en halv mil, men vi ville köpa vin och ost på några stor-affärer, så det gjorde vi. När mörkret föll hoppade vi på en buss. Eftersom jag alltid har min töntiga stegräknare på mig vet jag att det blev över 45 000 steg tagna den dagen och vi gick i över tre mil! Det följdes upp av en helt och hållet sängliggande dag med diverse spelande.

Ses snart Sverige!

Bokrecension: En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie

Sidor: 682

Sextiotalet i Nigeria. Beatles blandas med high life-musiken på radion och England lossar skenbart sitt stryptag om den afrikanska kontinenten. Berättelsen kretsar kring några skickligt skildrade personer i den övre och undre medelklassen samt deras betjänter. När masslakten av Igboer sätter igång delas landet och Biafra föds. Hoppet är stort bland folket, i det fria Biafra kommer de alla att blomstra!

   Men utan varken mat, ammunition eller ens ett erkännande som nation går det inte att blomstra. Människor bryts ner av krig och massvält, ideal bränns upp eller bleknar i solen och inte ens de privilegierade har en chans mot fattigdomen och flugorna.

Det här är en sån där bok som man läser andra böcker för att få läsa. En skatt bland ordinär litteratur. Jag uppmanar er alla att klicka er in på adlibris och köpa hem den*, priset ligger på knappa femtiolappen och läsupplevelsen är värd det mångdubbla.

*Om ni klickar hem, lånar den på ett bibliotek, eller liknande, undvik baksidestexten. Den är missvisande och hotar att störa läsningen!

När man förärats med den här killens kärlek, kan ibland en helt vanlig promenad till affären bli till ett photoshoot. 

Yay! <3